Jag kommer ihåg vårt gamla kök, gör ni? Jag kommer ihåg att vi hade ett skåp till vänster om kylskåpet. Skåpet var uppdelat i två delar, ett underskåp med kastruller och massa krims krams och så det övre skåpet som var skafferiet.

Det nedre skåpet hade en stor lucka med en kal insida. Det var rent och fint i skåpet i ungefär en vecka... En dag fick jag för mig att klistra på ett klistermärke på insidan, man fick märkena från Turtles-tuggumin. Pappa brukade köpa med sig en kartong tuggumin från Dagab eter några veckor var skåpet fyllt av mina klistermärken. Man såg inte skåpet längre, bara mina turtles-klistermärken.

Det var på den gamla goda tiden, tiden innan man började tugga Jenka-tuggumin, spela Röj på datorn och innan man lyssnade på CD-freestyle som hade 14 sekunders skakminne. Kan ni då förstå utvecklingen? Vi lekte med Barbie, plockade ögonbrynen första gången på gymnasiet och visste inte vad stan var. Jag blir snart äldre och det svider. Det svider för jag vet att ju äldre jag blir desto längre bort kommer jag från mina barndom, min barndom med alla mina minnen. När alla andra lämnar dig så vet du att det enda som du har kvar är dina minnen, minnen som ingen annan kan ta ifrån dig.

Jag kom att tänka på en sak när jag satt på bussen på väg hem.. Även mat har genomgått en revolution. Jag kommer ihåg när vi var yngre och det stod middag uppdukad på bordet. Bredvid varje tallrik stod en djup skål och en sked. Vad var skålen till, tänker ni? Den var inte ditplacerad för att vi skulle äta soppa, den var ditplacerad för att vi skulle äta tzatziki.

På den gamla goda tiden gjorde man tzatziki med naturell yoghurt från Arla och inte med Turkisk yoghurt, som har en helt annan konsistens. Man rev absolut inte gurkan på rivjärn, man skar den i små tärningar. Tärningarna skulle vara ungefär lika stora och man blandade sedan ner detta i yoghurten med lite salt och lite vitlök.

Tzatzikin var alltså flytande och len och inte krämig och fast i konsistensen. Den serverades i vackra skålar och man hällde sedan upp tzatzikin i skålarna och åt alltid detta till maten, inga undantag. Jag saknar den gamla goda tzatzikin, jag saknar den gamla goda tiden.

- Fanns det inget som hette Youtube. Om någon hade en låt man ville ha på datorn så skickade man den via msn, vilket kunde ta tid

- Fanns det inget Room-Raiders, X-factor och Jersey Shore på MTV. Det var en musikkanal med musikvideor 24/7

- Fanns det inga VISA eller Mastercardkort i samma utsträckning idag. För min del var det SEB-kort som gällde och det gick endast att ta ut pengar på det, inte betala i affären med kortet

- Fanns det inte Comviq-kompis. Det var Comviq värdebevis 100:- som gällde och man fick bonus för varje inkommande samtal

- Fanns det inte Bik Bok i Örebro. I Bik Boks lokaler låg Wedins skor som sedan slog igen

- Fanns det inte Mac´Flurry. Det var 5-kronors-glassen som var the shit

- Fanns det inget krångligt bussystem. En bussbiljett kostade 6:- och det vara kalabalik när de höjde det till 7:-

- Fanns det inga bloggar. Var spenderade vi tiden på Internet? Funplanet och Mirc

This song is for you my dear! Du har en dold talang, du kan hitta vilken låt som helst! Enjoy!

Kass uppdatering, yes i know.

När jag var i London förra året var vi ute på ett ställe och jag hörde en låt som jag ÄLSKADE! Jag hann inte snappa upp några ord från texten eller så men visste bara att jag älskade den. Jag gick omkring och försökte komma på vad låten hette eller åtminstone några ord från texten så att jag skulle kunna googla fram den men tyvärr. Gott folk, ända sen dess, den 10:e september 23.45 på Zoo Bar i London har jag funderat och funderat och lyssnat efter den här låten men har inte hört den.

Well, igår var jag och min vapendragare på Indigo för att ta en drink och gissa vilken låt som spelas! Fucking äntligen! Fattar ni vilken befrielse detta är?! NEJ! Eller jo, Köden fattar nog, det är samma sak som när vi försökte komma på vilken turkisk låt som var bakgrundssoundet till : Vem är denna tjejen där, snälla säg mig vem du är, säg mig nu, du måste bli min nu åh åh åhhhhh

Well, här är min London-låt och sedan den turkiska låten som R.C hittade på en gång..

Veckans nostalgivarning:

Detta är tillägnat R, den äldre.. Vi satt fastklistrade framför Eurovision Song Contest 2001 och var helt förundrade över att Fabrizio lyckades genomföra hela numret utan att få en enda svettfläck trots hans åtsittande tajta röda tröja....

Är detta nostalgivarning för dig? Svara ja eller nej