Chris Martin, this is for you!

Med tanke på att vi snart ska ses så kanske det är dags att börja fila på låtlistan till konserten. Om inte låten nedan kommer med så har vi ett och annat att prata om... Coldpay i augusti!


Klotterplanket

Svenska rättssystemet, HAHA, tillåt mig att garva. Läste om en tjej som blev kallad hora av en kille som tog stryptag på henne och hotade att döda henne. Hon blev rädd och slog han i huvudet med en ölflaska. Vad händer? Låt oss säga så här, killen fick ett glassigt skadestånd. Tjejen? Jo men hon dömdes till ett års fängelse för grov misshandel.


Beautiful


Den bästa dagen på hela året...

Det är inte julafton och det är banne mig inte påsk heller. Födelsedagen kan vi glömma, den inbringar endast ångest. Det är inte heller dagen då semestern börjar eller dagen då min drömman friar. Nej mina vänner, den bästa dagen på hela året, det är dagen med stort D. Dagen då kommunens bilar är ute på gatorna och sopar bort gruset från gatorna.

Små sandkorn virvlar runt och gatorna sopas rena, det fastnar inte längre några stenar under mina skor och det är snart dagsa att ta fram ballerinaskorna. Det är med glädje jag trippar ut på gatan men det är även med sorg i hjärtat jag hänger in min vinterjacka för den här säsongen, den är så fin att jag vill använda den några dagar till men jag viker mig för vädergudarna och tackar för strålande skolsken.

Facts

Hur gammal är du om fem år?
24+5-10=19

Hur lång kort är du?
1,65 cm

Vem ringde du senast?
Min kollega

Hur löd det senaste sms:et du fick och vad stog det?
Vilken typ av regering har lättast att få igenom sina beslut?

Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Ringa

När såg du senast din mamma?
1 minut och 50 sekunder sedan

När vaknade du i dag?
06.44

Vilken är din favoritlåt?
Får jag bara välja en? Anonio Banderas - Cancion del mariachi

Vilken är din favoritplats?
Parkbänken vid vattnet i Pucisca

Vilken plats föredrar du minst?
Väntsalen, Örebro resecentrum

Vad skrämde dig om natten som barn?
Hobbyrummet i källaren

Vad fick dig verkligen att skratta senast?
Rachels historia igår..

Har du stationär eller bärbar dator?
En mac, min älskade mac

Hur många kuddar har du i sängen?
2 stycken, alltid 2 stycken. Våga röra mina kuddar!

Vilka städer har du bott i?
1

Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
BARFOTA

Är du social?
Social är mitt förnamn

Vilken är din favoritefterrätt?
Panacotta

Tycker du om kinamat?
Dum fråga, flyger fåglar? Is the pope catholic? Tycker G om mat? Ha.. Ha...

 Är du en beroendemänniska?
Ja, jag är beroende av min iPhone.

Vill du ha barn?
Never, ever.

Har du någonsin åkt ambulans?
Ja, i Tyskland.. Vilken upplevelse

Vad spenderar du helst pengar på?
Mat och de jag älskar

Vem är den roligaste människan du känner?
R

Vad har du för ringsignal?
Mr Banderas

Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nej, dessutom har jag bara några dagar kvar av prövotiden nu...

Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
"Förförståelse, vad är det. Glöm inte att nämna din kvalitativa forskninsmetod och hermeneutiska perspektiv"

Vad hatar du?
En intelligent person sa en gång: säg aldrig att ni hatar, säg att ni ogillar..

Har du varit med i tidningen?
Ja

Vad är det konstigaste du ätit?
Känguru, grillad med BBQ-sås

 

 


Inlägg nummer 780

Grattis till mig själv, lyckas hålla bloggen vid liv efter alla dessa år, alla motgångar och alla medgånger. Just nu har det mesta skitit sig, som det kontrollfreak jag är börjar jag tappa kontrollen något, livet går inte riktigt åt det håll som jag vill. Livet har dina toppar och sina dalar, klarar man av att ta sig till toppen får man väl helt enkelt stå ut med att det går utför när man väl nått toppen. Jag blickar tillbaka och tänker på mitt senaste år. Jag har jobbat arslet av mig och jag har pluggat som sjutton, snart är det över, ganska snart. Jag längtar till den dagen jag kan logga in här och skriva ett inlägg om att jag har tagit ut min examen. Då kommer jag skita i allt vad jantelagen är och klappa mig själv på axeln och unna mig en dyr present. Nu får ni hålla till godo med mina oregelbundna och tråkiga inlägg, snart är jag tillbaka på banan igen.

Vardagstankar....

Första gången på länge jag inte öppnade böckerna eller tittade på min uppsats, unnade mig en plugg-fri dag. Jag börjar se ljuset i tunneln, tänk att jag snart är klar, fyra år av universitetsstudier närmar sig sitt slut..
Många frågar vad jag ska göra sen? Frågan är då vad jag ska göra sen? Vad ska jag bli när jag blir stor? Jag vet inte det idag och jag kommer nog inte veta det om ett år heller. Önskar att jag varit mer målmedveten och inriktat mig på ett praktiskt arbete, typ fotbollstränare för italienska landslaget eller snickare. Bam! Jag skulle veta exakt vad jag vill hålla på med, nu vet jag inte. Ungdomar, problem, svårigheter, kriminalitet, sociala identiteter.. Något i den stilen tack.
Imorgon kommer la familia att samlas, Lucas, min älskade Lucas, som jag har saknat honom och givetvis alla andra också.
Boyce Avenue på Spotify, lyssna och njut. Covers när de är som bäst.
Over and out.

True shit

In every man's life, there comes a time
When you get struck by the arrow of cupid
By the love of God, or the beauty of a woman
Sometimes this love, brings thunder into your life


Words.

"Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.
Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks.

Om..

Avtal mellan mig och Gud idag:

- Om jag blir klar med diskussionen får jag unna mig en semla (andra idag isåfall) utan att jag går upp ett enda gram!

Gud.. Se till att hålla vad du lovar buddy!


.


Hemsidan för klänningar

Hemsidan: 

http://www.tidebuy.com/

Någon som erfarenhet av den eller rekommenderar någon annan`

Tankar om allt och lite till..

Läste en artikel på na.se idag om en ung man vid namn Rasmus. Rasmus kunde inte sova, han fick sömntabletter från vårdcentralen under ett års tid. Dessa tabletter ska endast tas under max fyra veckor, inte mer, då det kan leda till självmordstankar. Förra året, när Rasmus var 24 år gammal, tog han sitt liv. Tabletterna som skulle få honom att sova fick honom att sova, en vila som ska komma att vara för evigt. Den svenska sjukvården rycker på axlarna och Rasmus är nu ett streck i statistiken, ett streck för den svenska sjukvården men ett sår i hans anhörigas hjärtan, ett sår som aldrig kommer att försvinna eller läka bort.

Fallet har ramlat mellan stolarna, lätt hänt enligt dem. Skandal enligt mig. En människa ber om hjälp och får hjälp, dock hjälp som senare ska komma att förstöra inte bara hans, utan hans anhörigas liv. Att arbeta med så viktiga frågor och inte brinna för det man gör får förödande konsekvenser. Att se på människor som ett streck i statistiken är inte under några omständigheter bra. Jag spyr sakta över bitterfittor som arbetar på viktiga ställen och inte har någon medkänsla eller något engagemang. Jag spyr på svenska sjukvården som låtit detta hända och jag spyr på svenska rättssystemet som låter pedofiler gå fria. Vem är jag att klaga? Ingen egentligen men jag har lärt mig att sköta mitt jobb, visa förståelse för mina medmänniskor och vara tacksam för det jag har. Jag slänger in handduken och lägger mig.


...

Kan det vara så att de som inte få leva är de som gör himlen vacker för oss.

Kan det vara så att de som lämnar oss bakom är de som vakar över oss, skyddar oss mot onskan.

Kan det vara så att deras tårar faller till marken som regn mot din kind, en augustikväll som läppar in i din hud.

Någonstans uppe bland molnen måste det finnas en ängel för oss.

Säj mej de är så

Som bryr sej om varför vi lever om vi lever eller dör.

Säj mej de är så.

Kan de vara så att vissa föds till änglar för att de trivs bäst uppe i det blå.

Att få flyga över jorden och sprida kärlek över oss.

De valdes för sin godhet.

Och visst kan det vara så att de väntar där uppe på oss, att få leva tillsammans igen.

Någonstans uppe bland molnen måste det finnas en ängel för oss.

Säj mej de är så

Som bryr sej om varför vi lever om vi lever eller dör.

Säj mej de är så.

Vem tröstar i nöd när dina tårar faller ner för din kind. All din längtan bränner djupa hål inom dej.

Vi håller hårt, vi delar din sorg


Dagen med stort D

Jag minns det så väl, det var den 24:e april 2011 och jag befann mig i Malmö. Några kilometer bort hade alla bosnier i hela Skåne samlats på en klubb i Helsingborg för att se på Dino Merlins uppträdande. Jag åkte dit med Micke och Robert och hade fjärilar i magen. Det var en grej som jag har velat göra i flera år och jag var så nära min dröm. Jag var nojjig, trodde inte att det var sant, var rädd att Micke inte skulle komma in p.g.a åldersgränsen eller att jag inte skulle bli insläppt för att jag inte var tillräckligt "balkan". Ni vet den där känslan när man är så sjukt nära en dröm och sedan vill man inte tro på det eftersom rädslan över att bli besviken tar överhand.

Vi kom in på klubben, kollades oss omkring och såg ingen Dino. Tiden gick och spänningen steg.. Helt plötsligt stod han där! Dino, min älskade Dino. Dino, min idol som inte ens vet om att jag finns. Lite absurt att man kan tycka om någon så mycket utan att personen ifråga har den minsta aning om vem man själv är. Känslan av att se honom stå på scen, känslan av att stå i all-starskor och trasiga jeans bredvid balkantjejer i stilettklackar och lyssna på honom sjunga, känslan av att inte förstå ett smack av det han sjunger, den känslan är obeskrivlig.

Vi trängde oss fram och stod plötsligt längst fram. Jag ville se min Dino. Dino sjöng och vi njöt. Helt plötsligt vänder Dino sig mot mig och sjunger, rakt in i mitt hjärta. Han ser mig och jag ser honom, våra blickar möts och jag småler. Dino vet att jag finns, mission completed.

Klotterplanket

- Till alla kusiner (och Malek): hej!

- Snart ska vår Yazz gifta sig. Jag ska beställa en klänning från USA. Är det någon mer som vill joina så beställer vi allt tillsammans? Hojta till snarast.

- Kollade på Micke och Saras match idag. Fy fan vad jag saknar handbollen

- Dalibor Doder, marry me

- Jag hittade en underbar skapelse på Myrorna idag. Ska jag köpa eller ska jag inte? I love it, vet inte vad det är men jag älskade den.. Varför hängde jag tillbaka den? VARFÖR?!


Livet

Åh vill fylla bloggen med så mycket men har noll motivation just nu.

I fredags hade jag mitt examinationsseminarium och det gick galant. Delkurs 3 är avklarad, nu är det bara uppsatsen kvar. Denna hemska uppsats som har tagit mig många timmar att skriva, snart klart.. Bara att hålla ut.

Sugen på att resa, Budapest, Belgrad, Bratislava eller kanske Bryssel? Alla börjar på B och alla ska få celebert besök i form av mig.

Kurs med jobbet nästa vecka, tre dagar på hotell i en annan stad. Semester, riktig semester. Ser fram emot det, det är jag i mitt alldeles egna rum och en enorm hotellfrukost.

Back on track

Back from my London. Älskar London, vill flytta dit och bara strosa i storstaden. Jag är ingen Sverigemänniska, älskar att resa. Vad händer nu då? Tillbaka till verkligheten, jobb och skola. Snart klart, när jag är klar kommer jag fälla en tår av lycka över att jag klarade av mitt mål. Målet att slita arslet av mig i ett halvår för att kunna behålla både jobb och ta examen. Sug på den karamellen!

Vad händer sen då? När skolan är över och jag bara har mitt jobb? Jag behöver större projekt att bita i, vill utvecklas och bli något. Jag ska bli den där personen som är en grym ledare och kan styra med järnhand. Det är den jag vill bli, min egen chef.

Tillbaka till London, japp jag har shoppat, antal skor jag köpt är fem par, antal gånger jag åt på KFC är en gång, antalet indier jag såg var 4387 stycken och antalet Halalrestauranger på vår gata var 47 stycken.

I'm out.


Semester

Inleder året med semester och åker nu till London! Goodbye mates!


Words

Livet är inte dagarna som passerar utan dagarna vi minns


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0