När man drabbas av riktig smärta står man i valet och kvalet mellan att tro på en Gud eller att inte tro alls. Vissa finner tröst i religionen och urskiljer svaren i religionen, varför? hur? hur kunde det hända? vad är anledningen till det inträffade? Starkt, anser jag. Starkt att i ens svåraste stunder ändå hålla fast vid något så abstrakt, något så luddigt utan några som helst vetenskapliga bevis. Kanske är det de som väljer bort religionen som är de svaga, de som tar den lätta vägen istället för den svåra? Det är kanske lättare att bara slänga bort en religion då man inte ser svaren, förstår logiken eller förstår hur det fungerar. Kanske måste man istället få ett konkret svar, se bevis, se det vetenskapliga för att förstå?