Du föds i Sverige, ett land där det talas svenska och det finns en svensk kultur. MEN! Du föds av föräldrar födda i ett annat land, ett land med en helt annan kultur och ett helt annat språk, ibland kanske 3 olika språk.

 

Du föds som sagt i Sverige, växer upp i ett hem med en annorlunda kultur och ett annat språk. Du går till ett dagis där språket som talas är svenska och den svenska etiken och moralen råder. Konstigt? Ja, redan som barn utsätts du för det här med dubbla sociokulturella identiteter. När du är hemma är och talar du på ett visst sätt, när du är på dagis är det helt andra visor. Dubbla sociokulturella identiteter kanske inte syns lika tydligt på barn som på ungdomar eller vuxna.

 

Tänk dig att barnet blir ungdom, går i svensk grundskola. Det ungdomen lär sig hemma går inte alltid ihop med det som ungdomen lär sig i skolan, hur ska personen då handskas med dessa dubbla budskap? Att tvinga en ung individ att anamma dubbla identiter är inte alltid klokt.

 

Jag är 25 år, uppvuxen i en syriansk familj, gått i svensk grundskola och tagit examen från Örebro Universitet. Utifrån sett en "vanlig" person men när jag förklarar min syrianska bakgrund och vår kultur och våra syrianska normer tappar folk hakan. Bor du fortfarande hemma? Kan du inte hålla hand med din pojkvän på stan? Måste ni trolova er för att ens få synas tillsammans? Fastän man VILL göra något är det inte ALLTID det går, vår kulturella bakgrund går den sociala identitet vi har skapat genom skola, jobb och vänner.

 

Folk undrar varför jag är förvirrad, nu vet ni varför.