Satt på bussen på väg hem från jobbet (fuck länstrafiken btw, alltid sena) och iakttog två vänner i 13-årsålderna som stod och diskuterade. Den ena killen frågade den andra:

 

- Brukade ni gå ut och leka när du gick på dagis?

 

Killen svarade:

 

- Ja, såklart. Varför undrar du det?

 

Varpå den ena killen sa:

 

- Visste du om att på vissa dagis så får barnen läsplattor för att leka med? De behöver knappt gå ut och leka.

 

Tanken slog mig. Jag är 25 år, relativt ung i mångas ögon dock en ogift pensionär i andras. Tänk vad samhället går framåt, jag är glad att jag växte upp i ett samhälle där man lekte med kulor, tyckte om att leka ute, sprang på olika kalas och hade oplockade ögonbryn. Jag gjorde min ögonbrynsdebut när jag gick i 9:an, jag handlade kläder på H&M eller Kappahls barnavdelning när jag var barn.

 

Då, men bara då, så fanns det en skillnad mellan barn och vuxen.

 

Nu? Gränserna är raderade. Jag står och väntar på bussen och känner doften av rök, kollar till höger och ser en flicka, max 15 år, stå och röka. Jag återgår till mina dagdrömmar men jag kan inte slita mig från tanken:

 

Vart fan tog barndomen vägen?