Slutade tidigt på jobbet igår, tänkte bege mig ut på stan en stund, var på jakt efter en grej. Jag fastnade såklart på H&M och stod och tittade på allt folk som trängdes, hittade lite saker jag skulle ha och ställde mig i en av de långa köerna.

Framför mig stod en mamma, hennes tvåårige son och en barnvagn. Jag tittade gulligt på de och tänkte att de är ute för att julhandla det sista och hade tålamod med sonen som sprang runt benen på mig. När det är hennes tur i kassan lyfter hon upp en påse och tar ut en tröja för att lämna tillbaka den.

Jag vet inte vad jag tänkte, mitt hjärta gick i tusen bitar och mitt huvud ville explodera. Men vilken människa drar med sig sin unge ut på stan, drar iväg till stans mest folktäta butik för att lämna tillbaka en 99:- tröja på H&M den 23:e december?

Lika fundersam blev jag igår på jobbet när jag klockan 15.29 (Jag slutade 15.30) får ett samtal av en bitter kvinna som vill tala med sin handläggare. Hallå vi jobbar på en myndighet, vi är kända för att vara svåra att få tag på. Hur kan hon då förvänta sig att få tag på sin handläggare, 1 minut innan vi stänger, dagen innan julafton?

By the way, jag såg en mus i L-huset på UNI, kanske dags att sluta sitta där och plugga. En mus, fy fan så skarrigt