Får ryck, river ur allt ur garderoben och vill sortera allt. Mitt i sorterandet inser jag sanningen, sanningen som jag har sprungit ifrån så länge och det gör så ont. Så jävla ont.

Tänker tillbaka på när jag fyllde år, kommer ihåg lappen jag fick. Måste leta fram den, vet att den finns sparad någonstans. En liten mint-grön lapp med två rader har kommit att spela så stor roll nu, idag. Jag behöver lappen.

Det gör ont att se hur alla är och har blivit. Hur hela situationen ser ut, det var aldrig meningen att det skulle bli så här. Jag är inte arg, jag är ledsen.

Jag lyssnar på Mr Zamfir och tänker tillbaka på sommaren 2006, det var soppa, ketchup, snö och berg. Jag skulle ge allt för att uppleva vår stund på berget igen, vi tre tillsammans. Jag skulle gå genom träsk och taggtråd för en sekund av den upplevelsen igen.