3,5 poäng av 15 avklarade på min kriminologikurs, halleluja-moment. Funderar på framtiden, ska jag söka Robinson, bli polis eller kliva upp ett steg på Transportstyrelsen?

Jag har hela världen i mina händer, du har lärt mig att ingenting är omöjligt. Klarar man av att bestiga ett snöigt berg i Polen iklädd linne och ballerinaskor så klarar man av mycket annat.

Två dagar kvar till ledighet, varför går dagarna extremt segt när man vet att ledigheten närmar sig? Alla jobbiga samtal ramlar in efter varandra och någon har stökat till i min byrå.

Gosh, jag är äckligt hungrig. Ni vet så där hungrig att man mår illa. Just nu vill jag ha potatismos, mikrad sücük och hamburger-dressing. Sücüken ska vara perfekt mikrad, nästan så att den blir knaprig. Det ska även vara en klick smör i potatismoset men de ska inte vara ordentligt nerblandat, man ska se strimmor av smält smör som sipprar fram.

Jag tycker inte om blött papper, jag blir äcklad. Jag tycker heller inte om kaffekoppen som står min kollegas rum, den har stått där i en vecka och jag får panik varje gånger jag ser den.

Idag iakktog jag en händelse, en kvinna som skulle tanka hade problem med att få upp bensinlocket, hon försökte med allt. Hon höll på en stund, tänkte precis sätta dit nyckeln för att lirka upp locket när en muskelknutta dyker upp. Han böjer sig ner, sätter armbågen mot bensinlocket och trycket lite lätt. Vips, locket var nu öppnat och jag log för mig själv. En så enkel gest, en sån liten grej, men ändå stort, stort för mig