En gång i tiden hade jag hemska rosa tapeter... När jag hade tröttnat på dem var det dags att måla över de med en mörklila färg. Med tanke på att jag ändå skulle måla över skiten tog jag mig friheten att klottra ner en vägg, eller klottra och klottra. Jag ritade upp ett hjärta och skrev våra namn i det, best friends for ever-stuk på det hela.
Sagt och gjort, väggarna målades lila och de fick se ut så i några år... Efter att ha klivit in i vuxenlivet(?) var det dags att riva ner det lila och sätta upp nya tapeter.. Hjärtat hade jag glömt bort att jag målat in och ivrig som jag var börjar jag med att riva ner tapeterna. Jag river ner den första biten och ser en röd linje smyga sig fram och blir då nyfiken på vad detta kan vara.. Jag tar fram tapetkniven och lirkar försiktigt upp tapeten kring den röda linjen och där dyker mitt hjärta upp.

Hjärtat som jag klottrade in då, glömde bort, gömde någonstans bland alla mina andra tusentals minnen men nu kikade det fram igen.. Dett var för 3 år sedan. Idag moppar jag golvet och får syn på en vit lapp som inte vill dras med moppen. Jag böjer mig ner och tar upp den vita lappen och vänder på den, vänder och ser att det är en bit av min gamla lila tapet.

En bit av det gamla har gömt sig kvar i någon ingömd vrå i vårt hus och dök fram idag när jag skulle rensa.. Tänka sig att en liten papperslapp kan ge mig så mycket, så många minnen och så mycket kärlek men samtidigt så mycket saknad.