Jag tillagade en pastarätt en gång, den var otroligt uppskattad av alla gästerna och folk vallfärdade för att äta den. Utan att överdriva fick jag galet mycket beröm för den pastarätten, försökte laga den igen men den blev aldrig lika god som den första gången.

De positiva kommentarerna strömmande in men så en dag förstördes min idyll i köket, bakom mina stora kastruller och Global-knviar. Jag fick in ett klagommål och min värld rasade samman. Trots alla 564 positiva kommentarer under veckan så var det en ynka negativ kommentar som tog upp min tid. När jag fick höra det negativa rycktes allt det positiva bort, jag var arg och grubblade över vad som gjort att min gäst inte tyckte om pastan som var uppskattad av resten av gästerna. Jag funderade och låg vaken om nätterna men kom aldrig fram till ett vettigt svar. Var det fetthalten på grädden i såsen? Var pastan för mjuk? Hade de färska champinjonerna sugit åt sig för mycket vätska? Var den strimlade rostbiffen för torr?

Idag, 4 år senare har jag insett vad det handlade om, den matgästen älskade min mat men hade nog bara svårt att erkänna det. Så till honom eller henne, fick aldrig se människans ansikte tyvärr, bara hans tallrik med massor av mat kvar på, tack för din kommentar. Då blev jag ledsen, nu blir jag glad. Glad över att ha insett att man endast ska ta åt sig av sådan man mår bra av, hur svårt det än kan vara ibland. Jag lägger inte ner mer tid på att grubbla över vad jag gjorde för fel med pastasåsen längre, jag vet att den uppskattades av alla andra.


Som Fadji skulle ha sagt; bättre med 10 nöjda matgäster bakom sig än 1 missnöjd tölp i kastrullen 

Edit. Imorgon är det onsdag, kanske det längsta dagen på hela veckan, tur att den avslutas positivt.