Jag har sagt upp mig, vi har genomgått skilsmässa... Ja kalla det vad ni vill, i´m not with Facebook anymore. Fick avsmak, det var för mycket snokande och intrång på mitt privatliv. När det har gått till den graden att folk uppdaterar sina statusar oftare än de säger hej till sina när och kära, då har det gått överstyr. Likaså när en person man har tagit bort på facebook slutar hälsa på dig på stan. Är dagens relationer baserade på den relation vi har till varandra på facebook?

Om jag inte väljer att gratta någon på födelsedagen, kommer den svara med att medvetet låta bli att gratta mig på min födelsedag? Och räcker det med att man är ytligt bekant med någon för att adda den personen? Handlar det om ren nyfikenhet eller är det en grej att man addar alla man har någon slags relation till, vare sig det handlar om en bäst vän eller en person som du hejar på när du ser denne på stan. Fuck it, det är nästan läskigt hur pass stor del sociala medier har fått, vi följer varandra slaviskt genom olika communities och har stenkoll på vem som är in a relationship med vem och vem som bar den fulaste klänningen på det senaste syrian-bröllopet.

Äsch, vet inte var jag vill komma... och varför skriver jag äsch? Säger det för ofta nu. Äsch, fuck it. I´m leaving. Bye