Syrran blir överlycklig för att hon äntligen får se henne och jag blir överlycklig för det var ett tag sedan jag hade så pass mycket tur att jag fick åka med på hennes rutt. Vi satte oss längst fram för att kunna se henne och lyssna på henne. Det råder ingen tvekan om att hon är den bästa busschauffören som finns.

Vi satt kvar till slutstation vid Mellringeskolan för att få vara med henne en stund extra. När jag klev av kollade jag på henne och sa hej då! Hon blev glad och önskade mig en trevlig kväll, jag vände mig och önskade henne en minst lika bra kväll och vi skildes åt..