Efter mitt beroende av glutenfritt upptäckte jag färskriven pepparrot. Jag åt knäckemackor med färskost och bredde på ett rejält lager med pepparrott. Det var så där överdrivet mycket att jag nästan fick tårar i ögonen för varje tugga jag tog. Ju fler tuggor jag tog desto mer ville jag ha, jag ville hela tiden utmana det och ökade mängden pepparrott för varje dag som gick. En tub brukar räcka i 2 veckor men min räckte i 3 dagar, det kanske säger allt?

Nu har jag ett nytt beroende, mannagrynsgröt. Jag känner ett sug efter det, det är nästan så att jag förstår folk som är beroende av cigarretter, eller nej det gör jag inte, jag tar tillbaka det. Jag kom till jobbet en kvart tidigare för att äta min gröt och jag njöt av varje sked. När det sedan var dags för fika så unnade jag mig en liten portion gröt (igen) och efter att ha ätit lunch tog jag en tredje portion! Allt detta inom loppet av tre timmar, tre fucking timmar. Jag vet inte vad det är med mig, jag kan äta hundra portioner gröt om dagen. Bara idag tog jag slut på ett helt paket mjölk, det var nästan så att jag skämdes för att springa iväg och köpa ett nytt paket.

Är det inte lite lustigt det där? Hur mycket man kan tycka om vissa saker så mycket att man är beredd att göra vad som helst för dem? Ganska fascinerande samtidigt, det spelar ingen roll hur mycket gröt jag äter eller hur många mjölkpaket jag förbrukar per dag, i still love it and i´ll always do.....