Hemsidan för klänningar

Hemsidan: 

http://www.tidebuy.com/

Någon som erfarenhet av den eller rekommenderar någon annan`

Tankar om allt och lite till..

Läste en artikel på na.se idag om en ung man vid namn Rasmus. Rasmus kunde inte sova, han fick sömntabletter från vårdcentralen under ett års tid. Dessa tabletter ska endast tas under max fyra veckor, inte mer, då det kan leda till självmordstankar. Förra året, när Rasmus var 24 år gammal, tog han sitt liv. Tabletterna som skulle få honom att sova fick honom att sova, en vila som ska komma att vara för evigt. Den svenska sjukvården rycker på axlarna och Rasmus är nu ett streck i statistiken, ett streck för den svenska sjukvården men ett sår i hans anhörigas hjärtan, ett sår som aldrig kommer att försvinna eller läka bort.

Fallet har ramlat mellan stolarna, lätt hänt enligt dem. Skandal enligt mig. En människa ber om hjälp och får hjälp, dock hjälp som senare ska komma att förstöra inte bara hans, utan hans anhörigas liv. Att arbeta med så viktiga frågor och inte brinna för det man gör får förödande konsekvenser. Att se på människor som ett streck i statistiken är inte under några omständigheter bra. Jag spyr sakta över bitterfittor som arbetar på viktiga ställen och inte har någon medkänsla eller något engagemang. Jag spyr på svenska sjukvården som låtit detta hända och jag spyr på svenska rättssystemet som låter pedofiler gå fria. Vem är jag att klaga? Ingen egentligen men jag har lärt mig att sköta mitt jobb, visa förståelse för mina medmänniskor och vara tacksam för det jag har. Jag slänger in handduken och lägger mig.


...

Kan det vara så att de som inte få leva är de som gör himlen vacker för oss.

Kan det vara så att de som lämnar oss bakom är de som vakar över oss, skyddar oss mot onskan.

Kan det vara så att deras tårar faller till marken som regn mot din kind, en augustikväll som läppar in i din hud.

Någonstans uppe bland molnen måste det finnas en ängel för oss.

Säj mej de är så

Som bryr sej om varför vi lever om vi lever eller dör.

Säj mej de är så.

Kan de vara så att vissa föds till änglar för att de trivs bäst uppe i det blå.

Att få flyga över jorden och sprida kärlek över oss.

De valdes för sin godhet.

Och visst kan det vara så att de väntar där uppe på oss, att få leva tillsammans igen.

Någonstans uppe bland molnen måste det finnas en ängel för oss.

Säj mej de är så

Som bryr sej om varför vi lever om vi lever eller dör.

Säj mej de är så.

Vem tröstar i nöd när dina tårar faller ner för din kind. All din längtan bränner djupa hål inom dej.

Vi håller hårt, vi delar din sorg


Dagen med stort D

Jag minns det så väl, det var den 24:e april 2011 och jag befann mig i Malmö. Några kilometer bort hade alla bosnier i hela Skåne samlats på en klubb i Helsingborg för att se på Dino Merlins uppträdande. Jag åkte dit med Micke och Robert och hade fjärilar i magen. Det var en grej som jag har velat göra i flera år och jag var så nära min dröm. Jag var nojjig, trodde inte att det var sant, var rädd att Micke inte skulle komma in p.g.a åldersgränsen eller att jag inte skulle bli insläppt för att jag inte var tillräckligt "balkan". Ni vet den där känslan när man är så sjukt nära en dröm och sedan vill man inte tro på det eftersom rädslan över att bli besviken tar överhand.

Vi kom in på klubben, kollades oss omkring och såg ingen Dino. Tiden gick och spänningen steg.. Helt plötsligt stod han där! Dino, min älskade Dino. Dino, min idol som inte ens vet om att jag finns. Lite absurt att man kan tycka om någon så mycket utan att personen ifråga har den minsta aning om vem man själv är. Känslan av att se honom stå på scen, känslan av att stå i all-starskor och trasiga jeans bredvid balkantjejer i stilettklackar och lyssna på honom sjunga, känslan av att inte förstå ett smack av det han sjunger, den känslan är obeskrivlig.

Vi trängde oss fram och stod plötsligt längst fram. Jag ville se min Dino. Dino sjöng och vi njöt. Helt plötsligt vänder Dino sig mot mig och sjunger, rakt in i mitt hjärta. Han ser mig och jag ser honom, våra blickar möts och jag småler. Dino vet att jag finns, mission completed.

Klotterplanket

- Till alla kusiner (och Malek): hej!

- Snart ska vår Yazz gifta sig. Jag ska beställa en klänning från USA. Är det någon mer som vill joina så beställer vi allt tillsammans? Hojta till snarast.

- Kollade på Micke och Saras match idag. Fy fan vad jag saknar handbollen

- Dalibor Doder, marry me

- Jag hittade en underbar skapelse på Myrorna idag. Ska jag köpa eller ska jag inte? I love it, vet inte vad det är men jag älskade den.. Varför hängde jag tillbaka den? VARFÖR?!


Livet

Åh vill fylla bloggen med så mycket men har noll motivation just nu.

I fredags hade jag mitt examinationsseminarium och det gick galant. Delkurs 3 är avklarad, nu är det bara uppsatsen kvar. Denna hemska uppsats som har tagit mig många timmar att skriva, snart klart.. Bara att hålla ut.

Sugen på att resa, Budapest, Belgrad, Bratislava eller kanske Bryssel? Alla börjar på B och alla ska få celebert besök i form av mig.

Kurs med jobbet nästa vecka, tre dagar på hotell i en annan stad. Semester, riktig semester. Ser fram emot det, det är jag i mitt alldeles egna rum och en enorm hotellfrukost.

Back on track

Back from my London. Älskar London, vill flytta dit och bara strosa i storstaden. Jag är ingen Sverigemänniska, älskar att resa. Vad händer nu då? Tillbaka till verkligheten, jobb och skola. Snart klart, när jag är klar kommer jag fälla en tår av lycka över att jag klarade av mitt mål. Målet att slita arslet av mig i ett halvår för att kunna behålla både jobb och ta examen. Sug på den karamellen!

Vad händer sen då? När skolan är över och jag bara har mitt jobb? Jag behöver större projekt att bita i, vill utvecklas och bli något. Jag ska bli den där personen som är en grym ledare och kan styra med järnhand. Det är den jag vill bli, min egen chef.

Tillbaka till London, japp jag har shoppat, antal skor jag köpt är fem par, antal gånger jag åt på KFC är en gång, antalet indier jag såg var 4387 stycken och antalet Halalrestauranger på vår gata var 47 stycken.

I'm out.


Semester

Inleder året med semester och åker nu till London! Goodbye mates!


Words

Livet är inte dagarna som passerar utan dagarna vi minns


RSS 2.0