Känner att den senaste tidens frånvaro bör kompenseras med en massa inlägg... We´ll se about that!

Jag älskar att ni fortfarande kikar in här! Vilka är ni?

Följande samtal utspelade sig på jobbet:

- Varför folk vistas utomhus när det är minusgrader?

Det är sjukt, vissa dagar är jävligt många av er tydligen extra nyfikna på mitt liv... Vad har hänt sen sist?

Att se någon fara illa gör ont, att se någon vara sårad gör mer ont.

Jo jag ska berätta vad som händer. Jag har ett mycket spännande projekt på gång. Jag ska nämligen flytta!!!

Jag har sagt upp mig, vi har genomgått skilsmässa... Ja kalla det vad ni vill, i´m not with Facebook anymore. Fick avsmak, det var för mycket snokande och intrång på mitt privatliv. När det har gått till den graden att folk uppdaterar sina statusar oftare än de säger hej till sina när och kära, då har det gått överstyr. Likaså när en person man har tagit bort på facebook slutar hälsa på dig på stan. Är dagens relationer baserade på den relation vi har till varandra på facebook?

Om jag inte väljer att gratta någon på födelsedagen, kommer den svara med att medvetet låta bli att gratta mig på min födelsedag? Och räcker det med att man är ytligt bekant med någon för att adda den personen? Handlar det om ren nyfikenhet eller är det en grej att man addar alla man har någon slags relation till, vare sig det handlar om en bäst vän eller en person som du hejar på när du ser denne på stan. Fuck it, det är nästan läskigt hur pass stor del sociala medier har fått, vi följer varandra slaviskt genom olika communities och har stenkoll på vem som är in a relationship med vem och vem som bar den fulaste klänningen på det senaste syrian-bröllopet.

Äsch, vet inte var jag vill komma... och varför skriver jag äsch? Säger det för ofta nu. Äsch, fuck it. I´m leaving. Bye

Idag dök ett minne upp, ett väldigt vrickat minne... Det inkluderar opera, bortsprängda huvuden och Spy Hard-filmen. Det var på den gamla goda tiden när vi kollade på sjuka filmer och garvade åt sjuka saker. Jag är tacksam att jag än idag tycker att det är roligt, jag vill aldrig växa ifrån det.

Egentligen borde jag ha lagt ner mina 3 sjukdagar på en massa blogginlägg men jag gjorde så mycket annat. Jag har sorterat min översta låda i byrån, sorterat mina halsband samt ställt alla mina skor i färgordning. Onödigt kanske ni tycker, nödvändigt tycker jag, framförallt när man har massa viktiga inlämningsuppgifter som ska vara inne i helgen.

Är det normalt att tycka att en karaktär i en animerad film är snygg? Jag svimmade lite när vi kollade Tangled igår

- Kärlek för mig är konsten av att kunna diskutera vägmärken och riktlinjer med mina nära och kära utan att vi tröttar ut varandra

- Kärlek för mig är att folk kan påpeka att jag har ett blåbär mellan framtänderna

- Kärlek för mig är att jag kan somna i soffan i mitt eget hem medans resten tittar på "this is it" ( jag slumrade till en stund...)

Nu är det meningen att jag ska skriva ett vettigt inlägg men jag kan redan nu säga att det kan ni FET-glömma!

Vad händer? Jo, G har köpt årskort på gymmet. Samma G som inte kan röra sig utan en boll i närheten ska nu dansa Zumba och springa på löpband, klå den ni!

Helvetes-period på jobbet, tack, ville bara få det sagt.

Skolan går kalas

På fredag är det tänkt att alla vi barn ska till mormor och dede och umgås lite med de. Inga vuxna! Med vuxna menar jag tjej-gamlingar och killar.. You know what i mean. Det är nu vi barnbarn ska visa vår uppskattning

Livet rullar på, jobbet flyter på. Jag vill ha en bättre tjänst, har suttit på samma tjänst allt för länge nu. Håll tummarna för mig.

Jag vill resa, helst snart. Är det något som är sugen?

Vill ha sommar, betald semester, sol och grillat lamm på en strand i Kroatien.

Jag vill fylla min blogg med roliga inlägg, vad vill ni läsa om? Jag har en svart period nu, jag behöver en knuff i ryggen.

Jobbade till 19.00 och var mest sur för att jag missade 18.55 bussen. Jag traskade ut från kontoret, efter att ha ställt allt i ordning (pennorna ska ligga på rätt plats och inget skräp får ligga kvar) och ställde mig för att vänta på bussen. Bussen var sen som vanligt och jag klev på där framme för att ladda på mitt urladdade busskort och gissa vad som lyste upp min vardag!

Jaana körde bussen. Samma Jaana som jag skrivit om tidigare och är världens bästa busschaufför. Hon gör mig glad efter en hemska dag på jobbet och får mig att skratta. Det är berikande att möta vissa människor som lyser upp andras vardag.

Jag satte mig ner, typ längst fram. Jag sätter mig alltid längst fram när hon kör bussen för att lyssna på hennes uppmuntrande ord till alla resenärer. När jag närmar mig min busshållsplats börjar jag fundera... Borde inte någon lysa upp Jaanas vardag? Borde inte hon få några uppmuntrande ord? Jag funderade länge på om jag skulle gå fram eller inte, hur jag skulle gå fram och hur jag skulle formulera mig för att inte låta som en psykopat.

Jag steg nervöst fram och frågade om en busstabell. Jag behövde inte ens en busstabell men det kändes bättre att fråga efter en sån för att öppna upp för en dialog. När hon räckt mig en tabell så sa jag:

- Vet du vad, du är den bästa busschauffören som finns. Du är alltid så trevlig och det uppskattas verkligen.

Hon lös upp och berättade om hur hon älskar sitt jobb och att hjälpa oss resenärer. Hon tackade så mycket för de fina orden och avslutade det hela med:

- Dina ord värmer.

Jag är så nöjd, en sån enkel gärning kan lysa upp någon annans dag. Hon är min favoritbusschaufför och nu vet hon om det. Hon gör mig nöjd och nu fick jag min chans att visa min tacksamhet. Nu är vi typ kvitt...