Helt ärligt
Vilka fan är ni som läser? På tal om att läsa så fick jag post igår, ett brev från min arbetsgivare och en fast anställning, kul. På tal om jobb är det sjukt mycket just nu, tacka Gud för mina lördagar, då hinner jag ikapp. Turnering på G, mycket som ska klaffa på lördag, alla eventuella irritationsobjekt undanbedes, exempelvis klagomål på mat eller spelschema.
När jag vaknade imorse lyckades jag vrida mitt knä på något konstigt sätt, det känns som att alla trådar i min vad har släppt och yrar omkring därinne. Har ni märkt att, så fort man är ute och cyklar och närmar sig ett rödljus och väljer att sakta ner för att det är rött så slår det om till grönt precis när man har saktat ner så pass mycket att det är jobbigt att trampa igen? Varför lär jag mig aldrig detta..
En annan grej, besvikelsen av att inse att någonting man letar efter inte finns. Alla tid man lagt ner på att hitta det där j*vla klippet när användaren har fått för sig att ta bort det! Slap in his face!
His name is Merlin.. Dino Merlin
Att hedra de bortgågna
R, här är historien om det stora huset på kyrkogården.
Grulos mausoleum störst i Malmö
Text: Dan Ivarsson
Publicerad 26 oktober 2004 0.02 Uppdaterad 23 april 2005 23.27
ORGENFRI. Jenny Grulo, 23 år, har precis lagt ett stort fång rosor på mamma Katicas grav. Nu står hon bland höstlöven på Mellersta kyrkogården och torkar bort tårarna ur ögonvrån.
- Min mamma är borta. Jag har inte klarat av att gå hit tidigare. Men det här kommer att bli jättefint, säger hon och pekar på det stora mausoleet som familjen håller på att bygga runt Katica Grulos sarkofag.
Hittills har arbetarna gjutit grunden och murat upp väggarna till gravtemplet, som ska bli 42 kvadratmeter stort och kläs in med beigefärgade stenplattor.
På insidan ska fondväggen täckas i svart granit, med graverade bilder av Katica Grulo tillsammans med Jesus och två änglar. Framsidan av templet ska prydas av sex stora pelare med joniska kapitäl.
Katica Grulos änkeman Lacko Grulo rullar ut den stora ritningen över templet, och visar hur ingången ska se ut, med en ornamenterad dubbelport av handsmidd metall.
Runt kapellet ska alla fönster få plexiglasrutor med svarta metallgaller för att minska inbrottsrisken. Och guldrosor för skönhetens skull.
42 år när hon dog
Katica Grulo vara bara 42 år gammal när hon dog efter en svår astmaattack den 21 juli i somras. Katica och Lacko Grulo har sju barn tillsammans.
De skilde sig för tolv år sedan, men har ändå fortsatt att vara vänner.
- De hade lovat varandra att när de går bort ska de vara i samma grav. Nu blir det så. Om inte Gud kommer tidigare och hämtar oss, säger Jenny Grulo, som liksom föräldrarna är djupt troende och medlem i Malmö pingstförsamling.
Det är Lacko Grulo som har drivit fram att hans ex-fru ska få Malmös största gravmausoleum, med plats för hela familjen. Det är också Lacko Grulo som har bestämt att gravtemplet ska vara i romersk stil.
- Jag gick runt och tittade på de svenska gravarna här på kyrkogården. Då fick jag lite idéer, säger han.
Lacko Grulo menar också att det blir billigare att bygga en riktigt stor familjegrav än att uppföra flera gravmonument i putsad granit, som många av Grulos släktingar har gjort.
Till exempel visar han upp graven över sin farfar, Juraj Lakatos, som var hövding över hundratals romer i Sverige, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Polen, Tyskland och Ryssland.
- Jag vill inte att mina barn ska behöva bygga fler gravar i framtiden. Det är lättare så här, nu har vi en familjegrav, säger Lacko Grulo.
Familjens tradition är att de döda ska begravas utan att lägga någon jord på kistan. Därför bygger de mausoleer eller sarkofager ovan jord.
Flera av dem ligger intill det nya gravkapellet, i hörnet mellan S:t Knuts väg och Sorgenfrivägen, där kyrkogården inte har några speciella regler om hur gravarna får se ut.
Familjen Grulos gravtempel kommer att bli klart någon gång i vinter.
Exakt när beror på vädret och hur snabbt det går att få tag på allt byggnadsmaterial.
Uppdatering in the house
Gosh... Mycket att berätta!
Spenderade några dagar i Malmö. Det var innehållsrika dagar men även avkopplande dagar. Jag var på en kyrkogård där en del av kyrkogården var ämnad för romerska gravar. Vi pratar gigantiska gravstenar och utsmyckade gravplatser som förtjänar ett eget inlägg. Jag träffade dessutom min blivande, han insisterade på att bygga en ros till mig, då köpta rosor vissnar efter ett tag.
I Malmö tog jag även tillfället i akt att göra en grej som har stått på min lista i väldigt många år. Jag passade på att gå på Balkan-konsert. Min idol var i Helsingborg och tack vare min älskade svåger kunde vi åka dit och se honom. Känslan av att stå en meter från min idol var obeskrivlig, minne för livet. Det skadar inte heller att han kom mot mig och pekade på mig och skrattade. Dino Merlin och jag, vi klickade, öförglömligt. Det var jag och
2 000 Balkanmänniskor på plats. Livet, lycka, Balkan och kärlek.
När jag ändå var i farten med att bocka av grejor på min lista så köpte jag en klocka som jag har suktat efter i nästan lika många år som jag drömt om Mr Merlin. D&G Medicine Man watch, you´re finally mine!
For once in my life
Idag har jag gjort något som jag länge har funderat på att göra.. Har många gånger tänkt tanken, fantiserat mig in i situationen, föreställt mig hur situationen skulle se ut och hur processen skulle fortskrida. Lika många gånger har jag skjutit tankarna åt sidan för att agera latmask och låta någon annan drömma om samma sak som jag.
Så idag, en mycket speciell dag, närmade jag mig målet, jag blickade upp mot mitt mål och tänkte att det är banne mig nu eller aldrig, antingen gör jag detta idag eller så skiter jag i det totalt. Med stora och bestämde steg närmade jag mig mitt mål medan solens strålar lös rakt in i mina ögon, jag fick kisa med ögonen för att kunna se vägen framför mig. Mitt mål blev större och större ju närmare jag kom.
När jag stod framför mitt mål andades jag med djupa andetag och koncentrationen var på topp, jag kikade på den första delen av målet och funderade hur jag bäst skulle klara av detta och hur jag skulle få ut så mycket som möjligt av min upplevelse.
Jag tog ett steg och var uppe, jag tog några till och var halvvägs, jag tog ytterligare några steg och jag hade avklarat mitt mål. Jag har nu gått över Tybble-bron för första och sista gången i mitt liv och jag mår så jävla mycket bättre.
Oj
Det går utför för bloggen, mina läsare sviker mig. Är jag inte lika intressant längre eller har ni helt enkelt hittat något annat smaskigt att läsa och skvallra om? Igår var en perfekt dag, precis så där lagom och bra. Idag spenderade jag mina timmar på jobbet, kan inte slita mig. Mars månad blev späckad och jag fick ihop 60 övertidstimmar! Fråga mig inte hur... Kalla mig inte heller arbetsnarkoman, jag tycker om att jobba.
Well, känner att det är dags för lite nytt här i bloggen. Ska dela med mig av fler bilder och historien kring dessa. Bilden nedanför är tagen på en perrong i Köln någon gång under augusti 2005. Det var vi, en rolig präst och siså där 5798 hetsiga italienare. Dessa italienare visade noll hänsyn och mosade in oss till mitten av perrongen vilket gjorde att vi aldrig kunde klämma oss fram till tunnelbanevagnen. Sagt och gjort, vi lekte med svenska flaggan.
Detta var även bilden som fick en kille att skriva till mig, en kille som jag än idag är kompis med så lite har jag att tacka de hetsiga italienarna för...
Bilder med en historia bakom sig
När jag var i Sydney kryllade det av poliser längs med alla gator för att se till att ungdomsdagarna gick bra (Läs att inga katolska ungdomar fick flipp och började härja). Jag såg ett gäng som såg lite roliga ut så jag bad min kompis ta en bild när jag står framför dem. Fråga inte varför, det var väl lite av en turistgrej att fotas framför ett gäng poliser, vågade inte be om lov efter att ha blivit nekad alla tidigare gånger. Här ser ni resultatet.. Man kan ana att snyggingen till vänster har börjat spana in mig, killen bredvid han tycker nog jag är skum, the black guy with sunglasses sträcker ut sin hand som en slags inbjudan, mannen i turban stirrar rakt in i kameran för att bli så snygg som möjligt och de två grabbarna längst till höger är upptagna med att spana in en brud som ser bättre ut än jag...
Well, efter första bilden ropar kille nummer 1,2,3 och 4: Hey girl what are you doing? Rädd som jag var började jag stamma lite lätt... Trodde de skulle skälla ut mig men deras rop resultrerade i detta:
Helt plötsligt var vi enade, kolla in snyggingen till vänster. Jag smälter, jag vill hitta honom igen, min fina polis. Killen bredvid honom ser bara rolig ut på midjeväskan. Killen bakom mig dök upp från ingenstan, jag chansar att mitt stora fan på höger sida täckte honom på första bilden. Jag älskar den här bilden men har lite skuldkänslor eftersom mannen med turban in fick vara med i vårt lilla "gäng" men en vacker dag är jag tillbaka och då ska han få vara med på min bild, som en i gänget
Konsten att få en tråkig mening att bli ett vettigt inlägg
Idag var jag på väg till jobbet, jag gick förbi Sveas och svängde in för att köpa frukost. Det blev en fet ostfralla med gurka och tomat. Jag stod och kollade på semlorna ett tag, skulle jag köpa en eller skulle jag leka vuxen och nyttig och skippa den klockan tio på morgonen? Vad tror ni att jag gjorde?
Ni som tror att jag gick ut utan semla kan lika gärna sluta läsa här! Läser du fortfarande? Vem bad dig fortsätta läsa? Jag sa till dig att sluta!!!
Aja, ni som känner mig vet att jag gick ut med semlan och mackan (som jag började äta på väg till jobbet...) Jag kom till jobbet och det enda jag tänkte på var min semla som nu stod placerad på en hylla i kylskåpet. Jag funderade på om någon skulle råka mosa min semla, vad skulle jag göra då? Skulle jag få damp på den personen och be den köpa en ny semla eller skulle jag bli ledsen och förtvivlad och gå ner för att köpa en ny semla? Well, lyckligtvis klarade semlan sig oskadd och jag kunde inte hålla fingrarna i styr utan åt upp semlan innan min lunch och jag mådde så jävla bra efter det.
Well, vart ville jag komma med detta inlägg? Jo jag vill komma till en punkt där jag skulle skriva om ett stort framsteg för mig på mitt jobb men sen så ändrade jag mig. Jag tror på onda ögat, om man skriver någonting som man verkligen är lycklig eller glad för så kan det sluta med att det skiter sig totalt så därför håller jag informationen för mig själv (och några till) Till er nyfikna; håll koll på Aftonbladets löpsedel den 3:e april....
Örefuckingbrooo
Hallå? Vad händer? Styckmördare som hänger sig på häktet, idioter som springer runt och våldtar var och varannan tjej och nu utbytesstudenter som höggs till döds. Jag vill spy, spy på alla äckliga idioter som springer runt i vårt samhälle, spy på systemet som låter en misstänkt styckmördare spendera en hel timme ensam på ett obevakat gym, spy på våldtäktsmannen som säkert kommer att dömas till psykisk vård och komma ut om två år och spy på idioten som har mage att hugga ihjäl utbytesstudenten. Det är nästan så att jag förstår Laserturkens vrede.....
Min favorit
Igår så var jag på gymmet i exakt 25 minuter innan jag tröttnade. Deprimerad och seg begav jag mig mot 12:ans busshållsplats vid resecentrum och ställde mig mig syrran för att invänta min buss hem. När bussen kommer så ser jag att det är min favorit som kör bussen, Jaana!
Syrran blir överlycklig för att hon äntligen får se henne och jag blir överlycklig för det var ett tag sedan jag hade så pass mycket tur att jag fick åka med på hennes rutt. Vi satte oss längst fram för att kunna se henne och lyssna på henne. Det råder ingen tvekan om att hon är den bästa busschauffören som finns.
Vi satt kvar till slutstation vid Mellringeskolan för att få vara med henne en stund extra. När jag klev av kollade jag på henne och sa hej då! Hon blev glad och önskade mig en trevlig kväll, jag vände mig och önskade henne en minst lika bra kväll och vi skildes åt..
lova
Igår var en bra dag.. Det var länge sen jag skrattade så mycket. Tänk hur enkelt det är att göra någon närstående så lycklig, ett samtal eller några minuter av omtanke av din tid kan betyda det tredubbla för motparten. Jag kom hem igår, 5 kilo tyngre av alla sötsaker, 1 mobilfodral rikare och lite mindre bekymrad för jag vet att VI gjorde deras dag.
Vardagstankar
- När det står "For extra dry skin" på en tvål, vad fan menar dom? Tillsätter de verkligen något specialmedel för oss med torra händer, för jag märker ingen skillnad på LIDLs 10-kronorstvål och Palmolives Extra Dry Skin-soap...
- Idag var dagen med stort D, dagen då kommunens sopa-undan-gruset-bilar kommer fram.. Jag blev så glad att jag köpte en delicato till frukost och åt upp den i solskenet
- Dagens med stort D innehöll massa annat skoj, jag gör framsteg på jobbet.. Snart händer det förhoppningsvis saker där.. Antingen blir det framgång eller totalt nederlag
- Jag använde mina snygga skor från Nelly idag. Fick väldigt många kommentarer om de och jag hatar kommentarer. Alla älskade skorna och det slutade med att jag fick en stor reva på vänster sko. Underskatta inte det onda ögat!
- Börjar jag bli gammal? Det är fredag.. Istället för att umgås med familj och vänner sitter jag ensam hemma och har lyssnat på Lasse Berghagen i en timme. Vet ni vad det sjuka är? Jag fullkomligt älskar detta! Tystnad, sterilt, ensamhet..
- Har jag berättat om mitt skrivbord på kontoret? Jag eftersträvar nakenhet, det ska vara perfekt. Inte ens ett dammkorn får ligga fel. Det finns endast två pennor på mitt skrivbord och dessa måste alltid matcha varandra. Förra veckan var temat Svart/vitt, denna veckan är temat vår och sommar, därför har jag en grön och en röd penna. Perfektionism eller bara psyko-varning, avgör ni..
Lycka
Rikedom
Rikdom växer liksom trädet från ett litet frö. Det första kopparstycket du sparar är fröet från vilket din rikedoms träd skall växa. Ju förr du planterar det fröet, desto tidigare skall trädet börja växa. Och ju trognare du göder och vattnar det trädet med enträget sparande, desto tidigare kan du vila förnöjt i dess skugga
Bara kärlek
Vardagsbetraktelser...
En helg har gått, en helg som jag spenderade på vår fina gård ute på Ekerö. Jag hade ett eget rum på vinden med vacker utsikt, inget nät på min mobil och solsken i tre dagar. Det var total avkoppling och jag kan tänka mig att ta mitt pick och pack och flytta ut dit, det är min dröm. Drömmen om att få vakna av att solens strålar tränger in i rummet, vakna av att man känner doften av nybakat bröd och apelsinmarmelad.
Spendera dagarna ute på Ekerö, ta en promenad vid vattnet och njuta av livet och den frihet som livet ger mig. Jag har haft tid att fundera och filosofera, fundera över relationer och över livet, skrattat och gråtit och tagit tag i saker. Det har varit så skönt att kunna bete sig hur man vill, jag har rensat ur min garderob, slängt ut alla gamla mögliga lik och trampat på de innan jag slängt ut dem.
Jag slutar aldrig bli fascinerad över hur människan fungerar. Jag har lärt mig att iaktta människor, se hur folk beter sig i olika situationer. Blir fortfarande förundrad över hur vissa människor har en tendens att skjuta bort alla problem åt sidan, det är så mycket enklare att sopa undan alla problem under mattan istället för att ta tag i dem. Jag dömer inte er, jag var likadan fram till igår. Jag tog tag i mina problem, lät mina känslor få komma ut och rensade upp bland all skit.
Kanske är det ointressant för er att del av detta, jag bryr mig inte. Detta är skrivet för att jag ska kunna klicka in här om några år och bli påmind om den helgen som gjorde mig en aning starkare, tack vare er. Ni vet vilka ni är.
Ett försök att blogga från mobilen
Testing one two.....
Tankar
Jag har en ny last.. Har märkt att jag har en ny varje vecka. För ett tag sedan var jag beroende av glutenfria majsbröd. Jag köpte 8 paket och staplade in de i min byrå på jobbet och stängde luckan för att mina kollegor inte skulle garva åt mina majsbröd som låg på den plats där alla viktiga papper ska ligga egentligen.
Efter mitt beroende av glutenfritt upptäckte jag färskriven pepparrot. Jag åt knäckemackor med färskost och bredde på ett rejält lager med pepparrott. Det var så där överdrivet mycket att jag nästan fick tårar i ögonen för varje tugga jag tog. Ju fler tuggor jag tog desto mer ville jag ha, jag ville hela tiden utmana det och ökade mängden pepparrott för varje dag som gick. En tub brukar räcka i 2 veckor men min räckte i 3 dagar, det kanske säger allt?
Nu har jag ett nytt beroende, mannagrynsgröt. Jag känner ett sug efter det, det är nästan så att jag förstår folk som är beroende av cigarretter, eller nej det gör jag inte, jag tar tillbaka det. Jag kom till jobbet en kvart tidigare för att äta min gröt och jag njöt av varje sked. När det sedan var dags för fika så unnade jag mig en liten portion gröt (igen) och efter att ha ätit lunch tog jag en tredje portion! Allt detta inom loppet av tre timmar, tre fucking timmar. Jag vet inte vad det är med mig, jag kan äta hundra portioner gröt om dagen. Bara idag tog jag slut på ett helt paket mjölk, det var nästan så att jag skämdes för att springa iväg och köpa ett nytt paket.
Är det inte lite lustigt det där? Hur mycket man kan tycka om vissa saker så mycket att man är beredd att göra vad som helst för dem? Ganska fascinerande samtidigt, det spelar ingen roll hur mycket gröt jag äter eller hur många mjölkpaket jag förbrukar per dag, i still love it and i´ll always do.....
Absurda vardagsbetraktelser
Så har snart en vecka gått sedan jag senast besökte dig, en vecka sedan jag använde min 8 år gamla e-mail och mitt superdåliga lösenord för att logga in och kladda ner mina tankar i denna så kallade dagbok. En vecka som har varit händelserik, jag har fått sjunga nationalsången tillsammans med Dalibor Doder och company.
Vi har även tittat på Melodifestivalen och jag är fortfarande chockad över Linda Bengtzings gula stövlar, till och med Rima som bor ovanför Ronna Livs skulle tycka att de var fula. Jag vet inte vad jag gör om dagarna längre men det har kommit till den nivån att jag sitter över på jobbet för att kolla igenom min privata mail för att hinna med. Det är illa, riktigt illa.
Jag ska skriva ett PM i veckan och en B-uppsats närmar sig, jag behöver förslag på vad jag kan skriva om. Ämnet är specialpedagogik och vi kan skriva om allt ifrån Kissie-kopior med ätstörningar till kriminella ungdomar som valt fel väg. Era förslag är mer än välkomna, jag rullar ut röda mattan för era förslag.
Idag fick jag ett samtal från en kille med vacker röst och ett fult namn, jag hjälpte honom och fick se hans bild, jag svimmade lite, han var så vacker.
